Notis

Vi søkjer statistar til Kong Lear

Det Norske Teatret søkjer 8 statistar (kvinner og menn) på 70 + til framsyninga Kong Lear.

Informasjon

Statistane skal medverke på ca. 8 prøver ilpt av januar/februar, og medverke på alle framsyningane (ca. 24) i tidsrommet 29.2-10.6 2020. Medverkinga blir løna med statisthonorar.

Framsyninga er ca. 2,5 timar, og statistane vil vere på scenen ca. 1 time. Det vil vere mogleg for statistane å sitte, eller nytte til dømes rullestol/rullator. Det er ikkje naudsynt med tidlegare røynsle med å stå på ein scene. Det er mogleg at arbeidet vil innehalde enkel koreografi og song. For å lese meir om instruktørens tankar om produksjonen og statistanes rolle, sjå under.

Interesserte kan sende ein e-post med bilete, alder og nokre ord om seg sjølv til audition@detnorsketeatret.no.

Frist: 9.1.20.

Alle får ei tilbakemelding i løpet av veke 3, 2020.

Om framsyninga og tankar om statistanes rolle frå instruktør Tatu Hämäläinen

Pjäsens handling

I Kung Lear ser vi i början en stark människa, en kung på maktens topp, som har kommit till insikt om att det är dags att lämna över till nästa generation. Överföringen av makten går inte helt som han har tänkt sig då en av hans tre döttrar inte vill följa systrarnas exempel och behaga sin fars önskan om smicker. I sitt redan försvagad kapacitet av å kontrollera sitt sinne (Mind på engelska!)och oavsett de råd han får från sina närmaste, nekar fadern som straff sin tredje dotter arvet.

Själva överföringen av makt medför också annan problematik, eftersom den gamle kungen har svårt att släppa densamma. Han spjärnar emot – på grund av maktbegär, brist på genuin vilja eller ren okunnighet och/eller bristande självinsikt om att han inte längre är i stånd att ta hand om sitt rike, än mindre sig själv. Han är redan på väg ut, hans sinne sviktar och bryter samman utan att han själv inser det.

Pjäsens tematik - Lear idag

Kung Lear är en metafor för att bli äldre i större bemärkelse. Alla måste vi nån gång lämna vårt rike, vårt jobb, vår position, vår historia, familj, närstående etc. för att bli nåt annat. Lear önskar sig i början av pjäsen det som troligen många blivande pensionärer önskar när de gör sig redo att lämna sitt jobb och ta igen sig efter yrkeskarriären. Att avstå från ansvar och njuta livet Lear säger:

“To shake all cares and business from our age,
Conferring them on younger strengths, “

Lear blir ofta refererad till/beskriven av andra med ordet: den gamle. En beteckning och identitet som de flesta äldre i vårt samhälle idag också får och blir behandlade därefter. Hur påverkar det vår självbild och självuppfattning när vi av omgivningen förminskas till att vara vår ålder, och implicit de begränsningar som denna väntas medföra – när vi själva möjligen känner att vi fortfarande har mycket å bidra både i samhället och i vårt familj.

Hvem skal passe på Lear?

Hvem skal passe på de eldre i samfunnet er et viktig tema i vårt forestillingen. Spørsmålet om hva Privatisering av eldreomsorg og problemene i dette er ikke sjelden vi leser om i nyhetene. Den finnes riktig og berettiget uro for hvordan våre nærmeste, og senere oss selv, blir behandlet i vår alders høst. Det ansvaret av omsorg kan ikke bara läggas på ”döttrarna”, dvs. barnen av respektive föräldrar. Og dette spørsmålet blir ikke mindre aktuelt i framtiden ettersom vi blir fler og flere, og ikke minst, ettersom vi blir fler og fler eldre.

Hva vil vi gjere i LEAR

Vi vill skapa ett sceniskt verk, riktat främst mot vuxen publik, som fördjupar diskussionen om ålderdomen, tar sig an temat med respekt, utan att tappa bort svärtan och humorn i det, och visar på dess många aspekter och inneboende komplexitet; för den åldrande, för de anhöriga och för de som vårdar/tar hand om gamla.

Statisternas roll

Vi vill skapa med hjälp av statisterna en grupp av individer (i Shakespeares manuset kallas de ”Riddaren”), som följer och stötter Lear under hans liv och i de val som han tar under pjäsens gång. De er de som er nærmest Lear og som tilhører samme generasjon som ham. De er hans kompanjonger, hans livskamerater. Mennesker som han har delt glede og sorg med opp igjennom årene. Som kjenner han og som han er trygg sammen med.

Detta arbetet görs i grupp med ledning av regissör, koreograf och styckets komponist / korledare.

”Allra sista scenen, som slutar detta rika skådespel,

är andra barndomen, fullkomlig glömska,

och utan tänder, syn, och smak och allt.”

Ur ”Som ni vill ha det”, W. Shakespeare